Visuell inspiration för stora och små

Även den här veckan blir det två boktips. Båda kan uppskattas av olika åldrar.

Kabuki, costumes du théâtre japonais, omslag

Kabuki, costumes du théâtre japonais, omslag

I Kabuki : costumes du théâtre japonais / Japanese Theater Costumes bjuds läsaren på fantastiska teaterkostymer från den japanska kabukiteatern. Boken är egentligen en utställningskatalog för en utställning gjord av The Fondation Pierre Bergé – Yves Saint Laurent i Paris i våras. På deras sida finns en film och en kort presentation av utställningen att läsa. Kabukiteatern är känd för sina speciella dräkter och sminkning. I boken visas också accessoarer som solfjädrar och svärd som burits på scen. Allt är färgsprakande mästerverk av utsökt hantverksskicklighet. Jag blev väldigt nyfiken på kabukiteater efter att ha läst boken. Det ges sällan tillfälle att se det här i Sverige tyvärr. Man kan sitta försjunken i den här boken i timmar. Gör gärna det! Bra att veta att boken har fransk text med engelska översättningar. Boken kan beställas via vår onlinekatalog här, men den hör också till vår öppna samling och står framme i låneexpeditionen på Torsgatan 19.

Den blå barnkamamrboken, omslag

Nästa bok är Den blå barnkammarboken ur den välkända serien. Temat för just den här delen är rim, ramsor, sagor och sånger, och tänkt målgrupp är 2-4 år. Liksom de andra böckerna i serien följer det med en CD-skiva där man kan lyssna på ett urval av sånger, ramsor och sagor. Det som gör boken visuellt tilltalande är förstås bilderna. Boken innehåller några av de finast illustrerade sagorna: Kattresan av Ivar Arosenius, Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow och Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Illustrationerna har stått sig bra över tid och känns inte gammaldags. Det kan man inte säga om Dalhästen av Annie Bergman från 1923, som känns underbart tidstypisk. De andra illustrationerna är gjorda av några av våra mest kända och älskade svenska barnboksillustratörer, bland andra Pija Lindenbaum, Gunna Grähs och Matti Lepp. Boken kan beställas via vår onlinekatalog här, eller hämtas direkt i bibliotekets barnhörna i låneexpeditionen.

Meg Westergren 80 år

Häromveckan fyllde skådespelerskan Meg Westergren 80 år. Vi uppmärksammar detta med en liten utställning bestående av diverse rollfoton och föreställningsbilder från olika uppsättningar som hon har medverkat i under sin karriär. Utställningen kan beskådas i en av montrarna som finns i bibliotekets expedition. Bilderna spänner över en hel tidsepok – från Ostrovskijs En skojares dagbok som gavs på Lilla Teatern i Stockholm 1957 fram till Ernst Thompsons Sista sommaren som sattes upp på Stockholms stadsteater så sent som 2010.

Bild på skådespelare i Garden party

Garden party (Alan Ayckbourn) Vasateatern 17/1 1969
regi: Stig Olin scenografi: Nisse Skoog
Gunn Wållgren (Sheila), Sven Lindberg (Greg), Gunnar Björnstrand (Philip) & Meg Westergren (Shibyl Cane)

En smula extra speciell kanske Silverbröllop (Michael Clatyton-Hutton) från 1958 kan sägas vara. Där var hela familjen inblandad: Meg Westergren spelade Diane Marlowe; hennes mamma, Inga Tidblad, gjorde rollen som Lady Marlowe; Simon Marlowe gjordes av hennes bror, Clas-Håkan Westergren. Och Sir Robert Marlowe spelades av hennes far, Håkan Westergren, som även stod för översättningen av pjäsen.

Stockholms internationella seriefestival 2012

Stockholms internationella seriefestival hette tidigare [spx] – Small press expo, men med det allt större internationella inslaget ter sig namnbytet högst naturligt.

Festivalen äger rum i helgen (fredag-söndag 26-29 april) och arrangeras av Serieteket. Anledningen till att vi uppmärksammar festivalen i denna blogg är förstås att årets teman är musik och Strindberg. De deltagande serieskaparna presenteras närmare på Serietekets blogg.

Vad händer då med marknadsdelen, där serieskolor, fanzin och förlag bjöd ut sina alster? Jo, den finns kvar, fortfarande under namnet [spx], och är som vanligt ett utmärkt tillfälle att träffa favoritartister och köpa alldeles för mycket serier.

Kostym och teater

Centre national de costumes francaise pågår för närvarande en kostymutställning. Det som visas är nationalscenens, Comédie-Francaise, stora samling av teaterkostymer. Utställningen ackompanjeras av en utställningskatalog som innehåller ett överflöd av bilder och fotografier; eller riktigare är nog att säga utställningsbok, eftersom det är en folio med bidrag från flera författare som berättar och informerar om olika aspekter av kostymhistorien. Boken är dessutom till brädden fylld med kostymbilder, dräktmålningar och skådespelarfotografier, liksom av flera föreställningsbilder från uppsättningar som getts på Comedie-Francaise genom åren; det är en verklig guldgruva för den som intresserar sig för teaterns kostymer och dräkter ur ett historiskt perspektiv.

Bild på utställningskatalogenI ett avsnitt som berättar om hur publiken under 1800-talets början blivit mer och mer medvetna om kostymernas historiska utseende beskrivs hur detta ledde till skenande kostnader för anskaffande och skapande av historiskt korrekta kostymer.

Teatern fick en aning skylla sig själv då den sedan flera år tillbaka uppmuntrat publiceringen av teckningar av kostymer och kläder i den ganska spridda Petit Galerie dramatique, men å andra sidan föll nu heller inte utgiften på teaterinstitutionen utan på den enskilda skådespelaren. 1819 skrev den då välkände aktören Pierre Lafon således följande uppfordrande brev till sin teaterledning: ”Le costume de mon role me peut pas convenir à la pièce de Louis neuf, et je réclame de la Comédie de vouloir bien s’en charger. Des dépenses énormes que j’ai été obligé de faire pour d’autres roles de mon employ depuis deux ans me permettent d’esperer que vous prendrez ma demande en consideration. Ce que je réclamé au rest ne consiste que dans une longue tunique, un manteau double d’hermine et une toque. Je me fournirai tous les accessoires.” [I övers. ungefär: ”Kostymen för min roll passar inte för rollen som Ludvig IX, och jag kräver att teatern hanterar denna situation. De enorma utgifter som jag har haft i samband med andra roller under de senaste två åren gör att jag tillåter mig hoppas att ni kommer att ta min begäran under övervägande. Vad jag begär är i själva verket endast en lång tunika, en hermelinbeklädd rock och en hatt. Jag tillhandahåller alla accessoarer.”]

Pierre Lafon ; oljemålning av Eugénie DelaporteTråkigt nog, i alla fall för Lafon och kanske en del andra teatermänniskor, formulerade artikel 3 i teaterns stadgar mycket tydligt att skådespelare med en lön som översteg 2000 frances själva var ansvariga för införskaffandet av lämplig scenkostym till sina roller.

En smula roligt är att Musik- och teatermuseet på ett hörn är representerat i boken. På sidan 33 finns ett stort porträtt av Pierre Lafon – stående i sin loge repeterande en roll ur Tancrède. Originalet i form av en stor oljemålning hänger för närvarande i Musik- och teaterbibliotekets arkivlokaler ute i Gäddviken.